-

- Bieber, du följer väl med ikväll? Frågade Jonathan och tog ett sista bloss på ciggen och sköt sedan iväg den med pekfingret.

- Klart som fan, aldrig i livet att jag missar en strandfest! Svarade jag och drog upp byxerna som åkt för långt ner.

- Så ska det låta. Jag ringer dig vid sju, brorsan kan säkert hämta upp dig också, har du sprit?

- Fan va schysst! Näe, men man kan alltid sno av morsan. Hon märker ändå ingenting.. Svarade jag, tittade ner i backen och sparkade bort en ensam sten.

Jonathan la en hand på min axel och såg på mig med medlidande blick innan han klämde ur sig ett lågt "vi hörs" och gick över vägen mot hans hus. Jag kände hur tårarna hasade sig neråt, men drog ärmen över ansiktet för att dölja spåren efter tårar på kinderna. Jag började gå med raska steg mot Awereis-kiosken som låg bara en gata ner. Medans jag gick letade jag efter pengar i alla fickor jag hade och fick tillslut ihop så att det räckte till ett ciggpaket.

Jag stannade utanför dörren och tog av mig solglasögonen och tog på mig pappas gamla glasögon. Jag såg nämligen precis ut som honom när jag hade dom på mig, vilket också betyder att jag såg ut att vara över 18 år gammal. Det gjorde också att jag inte såg ut som "Justin Bieber". Den killen jag en gång var. Dörrklockan ringde när jag öppnade dörren, jag log och gick fram till kassan och bad om Marlboro röd. Tjejen gav mig inte ens en misstänksam blick utan tog bara emot mina pengar och önskade mig en fortsatt trevlig dag.

Jag tog snabbt fram en cigg när jag kom ut ur kiosken och tände den. Jag tog på mig solglasögonen igen och drog på mig luvan. Jag gick alltid alla omvägar jag kunde komma på när jag skulle hem. Jag gick ofta vid den lyxigare delen, Streetfox som det kallades. Där jag en gång bott, innan allt gick åt helvete.

Jag störde mig på allt ljud runtomkring så jag drog på mig hörlurarna och valde "One time, it all was perfect" listan. Det var låtar som jag själv sjunger. Jag kunde inte förstå att det bara var ett år sedan jag var sådär lycklig och fri. Jag är fortfarande Justin Bieber, den kända killen alla är ute efter. Men jag har inte sjungt på snart ett år, min pappa har stuckit, mina managers har gett upp allt hopp på mig så jag har inga pengar längre, vi hade inte råd att bo kvar i vårat fina hus så nu bor vi i radlägenhet. Mamma och jag. Och mamma.. Ja. Hon är inte den lugna, vackra, omtänksamma människan längre. Sedan pappa stack har hon struntat i allt runtomkring. Hon väljer flaskan framför allt, framför mig.

Egentligen är jag inte en människa som gör sånt här, tänkte jag för mig själv medans jag granskade ciggen jag hade i handen. Jag borde sluta.

Fast.. Sen när har folk brytt sig? Om alla andra ska få skita i allt och göra precis vad dom vill så ska fan jag också göra det!

Jag hade rökt och druckit i ungefär ett halvår nu. Jag träffade Jonathan och gänget på en fest jag följt med min förra tjej på. Sedan dess har vi varit med varandra hela tiden. Fast jag vill inte säga att det är deras fel att jag börjat med sånna här dumheter. Det är mer allt jag fått gått igenom på sistonde. Det här är som en.. tröst.

- Bieber, du följer väl med ikväll? Frågade Jonathan som tog ett sista bloss på ciggen och sköt sedan iväg den med pekfingret.

- Klart som fan, aldrig i livet att jag missar en strandfest! Svarade jag och drog upp byxerna som åkt för långt ner.

- Så ska det låta. Jag ringer dig vid sju, brorsan kan säkert hämta upp dig också, har du sprit?

- Fan va schysst! Näe, men man kan alltid sno av morsan. Hon märker ändå ingenting.. Svarade jag, tittade ner i backen och sparkade bort en ensam sten.

Jonathan la en hand på min axel och såg på mig med medlidande blick innan han klämde ur sig ett lågt "vi hörs" och gick över vägen mot hans hus. Jag kände hur tårarna hasade sig neråt, men drog ärmen över ansiktet för att dölja spåren efter tårar på kinderna. Jag började gå med raska steg mot Awereis-kiosken som låg bara en gata ner. Medans jag gick letade jag efter pengar i alla fickor jag hade och fick tillslut ihop så att det räckte till ett ciggpaket.

Jag stannade utanför dörren och tog av mig solglasögonen och tog på mig pappas gamla glasögon. Jag såg nämligen precis ut som honom när jag hade dom på mig, vilket också betyder att jag såg ut att vara över 18 år gammal. Det gjorde också att jag inte såg ut som "Justin Bieber". Den killen jag en gång var. Dörrklockan ringde när jag öppnade dörren, jag log och gick fram till kassan och bad om Marlboro röd. Tjejen gav mig inte ens en misstänksam blick utan tog bara emot mina pengar och önskade mig en fortsatt trevlig dag.

Jag tog snabbt fram en cigg när jag kom ut ur kiosken och tände den. Jag tog på mig solglasögonen igen och drog på mig luvan. Jag gick alltid alla omvägar jag kunde komma på när jag skulle hem. Jag gick ofta vid den lyxigare delen, Streetfox som det kallades. Där jag en gång bott, innan allt gick åt helvete.

Jag störde mig på allt ljud runtomkring så jag drog på mig hörlurarna och valde "One time, it all was perfect" listan. Det var låtar som jag själv sjunger. Jag kunde inte förstå att det bara var ett år sedan jag var sådär lycklig och fri. Jag är fortfarande Justin Bieber, den kända killen alla är ute efter. Men jag har inte sjungt på snart ett år, min pappa har stuckit, mina managers har gett upp allt hopp på mig så jag har inga pengar längre, vi hade inte råd att bo kvar i vårat fina hus så nu bor vi i radlägenhet. Mamma och jag. Och mamma.. Ja. Hon är inte den lugna, vackra, omtänksamma människan längre. Sedan pappa stack har hon struntat i allt runtomkring. Hon väljer flaskan framför allt, framför mig.

Egentligen är jag inte en människa som gör sånt här, tänkte jag för mig själv medans jag granskade ciggen jag hade i handen. Jag borde sluta.

Fast.. Sen när har folk brytt sig? Om alla andra ska få skita i allt och göra precis vad dom vill så ska fan jag också göra det!

Jag hade rökt och druckit i ungefär ett halvår nu. Jag träffade Jonathan och gänget på en fest jag följt med min förra tjej på. Sedan dess har vi varit med varandra hela tiden. Fast jag vill inte säga att det är deras fel att jag börjat med sånna här dumheter. Det är mer allt jag fått gått igenom på sistonde. Det här är som en.. tröst.

---

Sådäääär! Första delen! Som ni har märkt så har jag inte alls börjat som man kan tro att det ska börja va? Jag är ganska nervös för vad ni tycker just nu som att jag drog en vild chansning..

Men jag hoppas att ni förstår att jag bara hittar på allting och använder min fantasi till max! Jag hoppas att ni gillar det ändå.

SNÄLLA KOMENTERA VAD NI TYCKER!!