Update

Idag tog vi bort min hund som jag haft i 12 år.. Så jag mår piss rentutsagt.
Men jag får se om jag får till ett kapitel ikväll. Ska göra mitt bästa.
Hoppas ni förstår.

Under tiden kan ni allt bli lite bättre på att komentera!
Kram..:)

Justins' vändpunkt chapter 4

Jag känner hur hjärtat slår ett extra slag och hur hela jag fryser till is när jag ser henne. Rose möter min blick och ler. Jag drar efter andan, aldrig någonsin förut har jag sett något så vackert.



- Haha vilka fyllon! Skrattar Rose fram och strycker bort några hårslingor ifrån ansiktet. 
Jag som fortfarande är helt tagen utav hennes skönhet får inte fram ett ord. Jag försöker skratta med henne men tänker bara på hennes underbara leende och hennes djupblå ögon. Jag märker att vi sitter närmare varandra nu än vad vi gjorde förut.
- Vad tänker du på nudå? Sa Rose som fortfarande fnittrade lite.
- He....hehe...hee..he Ne i-i-ingen speciellt, fick jag anstängt fram och log.
- Men du blev så tyst! Innan dom där två kom så pratade du ju på som om du aldrig fått pratat förut! 
- Hehe jag sa väl allt jag hade att säga antar jag.. Svarade jag.

Rose tittade på mig en bra tag och jag kunde nästan urskilja ett leende i den svarta luften. Hon vände sedan ansiktet ut mot havet och slöt ögonen. Jag kunde ganska väl se hennes konturer i ansiktet när hon satt i den vinkel, ljuset ifrån festen lyste upp ganska bra. Jag blev som förtrollad när jag tittade på henne. Jag fantiserade hur jag smekte henne över kinden för att sedan försiktigt lägga henne ner mot sanden och kyssa henne på kinden, halsen, pannan, läpparna.. 

- Ska vi bada?! Rose avbröt mina fantasitankar.
- Eh, jag har inga badkläder. Men du kan bada om du vill! Jag sitter gärna kvar här. Svarade jag.
- Men jag vill ju ha sällskap! Kom igen, snälla! Du har väl kalsonger på dig?! Hoppas jag! Skrattade Rose fram och drog i min arm.
- Haha okej då! Men vi kommer seriöst frysa ihjäl! Skrattade jag tillbaka
- Äh, man lever bara en gång, sa Rose och började ta av sig kläderna.

Det var tur att Rose inte såg hur mycket jag tittade på henne. Hennes nyckelben stod prydligt ut bakom den tunna bleka hyn, hennes bröst var perfekt formade och hennes mage var platt. Hennes ben var slanka och vältränade. Gah hur perfekt får man va?! När hon var klar tittade hon på mig och höjde ena ögonbrynet.

- Tja, ska du bada med kläderna på eller? Sa hon och la armarna i kors.
Jag log till svar och drog av mig tröjan. Jag kunde se i ögonvrån att Rose faktiskt titta på min mage. Sex-packet var iallafall något jag var stolt över! Jag tog av mig byxorna och visade med händerna att hon kunde gå i vattnet först.

- SHIT va kallt det är!! Nästan skrek Rose när hon hade vatten upp till knäna, Kom hit nurå! Va inte sån badkruka!
- Vänta du bara, jag ar säkert toppat mig för dig! Sa jag, tog sats och började springa ut i vattnet.
Det var otroligt kallt i vattnet, och att det var kallt i luften gjorde inte saken bättre. När jag var gämnsides med Rose började hon också springa ut i vattnet. Jag hörde att hon skrattade och skrek om vartannat. Jag tog ett sista steg och kastade mig sedan ner i vattnet. När jag kom upp på ytan igen var Rose och där, med blött hår.

- Jag tror nog jag var lite snabbare än dig, Justin. Sa hon och log
Nu är vi var ute i vattnet kunde jag se henne mycket bättre. Månen lyste ganska starkt och vattnet var alldeles klart. Jag blev ännu en gång helt stum och kunde bara förmå mig att titta på henne. 
- Men vad är det med dig? Sa Rose och skvätte lite vatten mot mig, Rätt vad det är så blir du helt tyst och går inte att få kontakt med!
- Haha ja jag vet.. Förlåt. Men det beror ganska mycket på dig, så få det inte att låta som om det vore mitt fel! Sa jag och skvätte lite vatten tillbaka.
- Och hur kan det var mitt fel?! Sa Rose lite kaxigt
- Tja, började jag och sminade lite närmre henne, du... distraherar mig. Avslutade jag. Nu var vi bara några centimeter ifrån varandra.
- Hur? Frågade Rose och tittade in i mina ögon.
- På alla sätt.. Svarade jag och närmade mig hennes ansikte.







Håller det på att hända nånting kanske?!?!
Nästa kapitel kommer antingen ikväll eller imorgon :)

KOMENTERA VAD NI TYCKER!!! :D

Justins' vändpunkt chapter 3

Vi drack några klunkar var och skrattade åt varandras ansikstuttryck när vi lät den starka spriten rinner ner för våra strupar. Det tog inte lång tid innan jag kände mig avslappnad och glad, varm. Vi la ner våra flaskor igen och stylade håret en sista gång lite lätt innan vi började gå mot stranden, festen och vattnet.


Musken blev att högre ju närmare festen vi kom. Vi hälsade, kramade och skakade hand med dom vi mötte på vägen och alla verkade vara på bra humör. Vi ställde ifrån oss våra grejer och började dansa, det kändes otroligt skönt att bara få släppa loss lite! Efter att vi dansat 3 låtar började jag känna mig yr och lite illmående. Jag lugnade ner mig lite och tog några djupa andetag. Hämtade väskan för att sedan slänga spritflaskan i några buskar.
- Jävla skit grejer, aldrig mer! tänkte jag medans jag packade i sakerna som ramlade ur väskan när jag tog ut flaska. Jag börjar alltid må illa men fortsätter ändå. Men inte nu längre, det ska inte få gå lika långt som med mamma!

- Vart ska du Bieber?! Ropade Jonathan efter mig när jag började gå bort ifrån festen.
- Ska bara titta runt lite, ropade jag tillbaka över axeln och gick med snabbare steg bort mot stranden. 
Jag kände att jag mådde lite bättre nu när jag lugnat ner mig lite, men jag var fortfarande lite illamående. När jag kommit tillräckligt långt bort ifrån festen satte jag mig ner på stranden och tittade ut över havet. Jag kände hur jag blev lugnare och lugnare och mådde bättre och bättre. Nu var jag så nykter att jag kände hur rysningar gick längst ryggraden pga kylan. 

Jag la mig ner och tittade på stjärnhimlen. Man blir som hypnotiserad när man bara ligger ner och gör egna mönster utav stjärnorna. Jag kunde inte hindra mina tankar ifrån att ta språng. Mamma, konsär, karriär, pappa, pengar, smärta, varför, hopp var ord som snurrade runt i huvudet. 
- Får jag sätta mig ner? 
Jag hoppade till utav förvåning och chock. Jag hade inte hört eller sett att någon var i närheten. 
- Nå, får jag det?! Frågade rösten igen, som lät som en flicka.
- Eh, ja visst.. Svarade jag och satte mig upp, drog en hand genom håret.
- Störde jag? Frågade rösten.
- Nej.. absolut inte. Svarade jag.

Jag försökte urskilja i mörkret hur personen såg ut. Men det var otroligt svårt. Att det var en flicka, det förstog jag. Men varför kom hon hit och satte sig? Hur hade hon sett mig?

- Jag heter Rose, by the way! Sa flickan.
- Jaha, Jag heter Justin! Trevligt att.. råkas eller vad man ska säga. Skrattade jag fram.
- Haha dumbom! Jag sträcker faktiskt ut handen och förväntar mig att du ska skaka den som man gör när man presenterar sig! Skrattade Rose tillbaka.
- HAHA men oj, förlåt! Det är så mörkt, jag ser inte så bra. Försvarade jag mig själv och sträckte fram handen. Vi presenterade oss på nytt och skrattade sedan igen. Rose la sig ner och suckade lätt. 
- Visst är stjärnhimlen bland om det vackraste som finns? Sa hon efter att jag studerat hennes bröstkorg ta tre snabba andetag.
- Ja, det är det. Svarade jag och la mig ner igen. Vi låg så under tystnad ett tag. Tills jag såg i ögonvrån att Rose vände sitt ansikte mot mig. 
- Vad tänker på? Frågade hon.
- Inget speciellt, svarade jag och vände mitt ansikte mot hennes
- Jo, nånting är det väl! Berätta. Jag är nyfiken på dig. Sa Rose och fingrade på sitt hår.
- Hehe.. Ja alltså, visst tänkte jag på nånting. Men det var verkligen inget speciellt! Sa jag igen och log.
- Nehe.. Men.. berätta nånting om dig då, Justin, Sa Rose som vände sig om och vilade ansiktet på händerna.

Är det möjligt att hon inte vet att jag är Justin Bieber?! Hoppas. Det skull vara skönt att prata med någon som ser mig som vem som helst.. Någon som ser förbi mitt yttre och mitt förflutna, någon som är intreserad utav mig som privatperson, och inte Justin Bieber.

- Uhm. Tja, jag heter Justin, 17 år gammal, bor i radlägenhet med min mamma en bit härifrån, min pappa stack för ett år sedan, jag gillar att sjunga, spela fotboll, umgås med kompisar. Och om jag fick ändra två saker i hela världen så skulle jag ändra att jag förändrats så på sistonde, och sedan skulle jag ändra att allt gick åt helvete med min mamma, min familj och min karriär. Jag skulle vilja spola tillbaka tiden och bli lyckli...
Jag var tvungen att stanna mitt i meningen. Hur kan det här komma sig att jag ligger här på stranden med någon jag inte känner och berättar om mitt liv?! Det har aldrig hänt förut. Jag menar, jag har inte ens pratat speciellt mycket om det med Jonathan, som är min bästa vän. 

- Forstätt! Rose avbröt mina tankar.
- Hehe, men jag har inte så mycket mer att säga.. Svarade jag.
- Men avslutade bara sista meningen, sedan är jag nöjd!
- Tja, jag skulle väl vilja bli lycklig igen bara. Helt enkelt.. Svarade jag lite tyst.
- Bli det då! Det blir vad man gör det till vet du. Sa Rose och klappade mig på axeln.
- Hehe, ja det är sant. Men det är inte så lätt bara.. 
- Inte? Svarade Rose
- Nej.. men Förresten, hur såg du att jag satt här?! Frågade jag i hopp om att komma in på annat spår.
- Jag ville gå ifrån festen. Det är egentligen inget för mig, men mina vänner drog med mig ändå.

Precis när hon avslutat meningen stapplar  två fulla ungdomar förbi. Jag känner hur irriterad jag blir att dom förstör våran pratstund. Ungdomarna fnittrar och frågar vilka vi har här då. Dom lyser med varsin ficklampa på oss och jag kisar mot ljuset och vänder sedan bort ansiktet bort Rose. Jag känner hur hjärtat slår ett extra slag och hur hela jag fryser till is när jag ser henne. Rose möter min blick och ler. Jag drar efter andan, aldrig någonsin förut har jag sett något så vackert.


OJOJOJ vad håller på att hända? Vad tror ni?! Kommer Justin fega ur? 
Fjärde kapitelet kommer imorgon!

KOMENTERA! :D

Justins' vändpunkt chapter 2

Jag hade rökt och druckit i ungefär ett halvår nu. Jag träffade Jonathan och gänget på en fest jag följt med min förra tjej på. Sedan dess har vi varit med varandra hela tiden. Fast jag vill inte säga att det är deras fel att jag börjat med sånna här dumheter. Det är mer allt jag fått gått igenom på sistonde. Det här är som en.. tröst.



Jag vred om nyckeln och öppnade dörren. Ropade hallå fast att jag redan visste att jag inte skulle få något svar. Mamma låg förmodligen i sängen och "vilade". Jag slängde väskan på hallmöbeln och gick till köket för att titta om det fanns något jag kunde äta innan jag drog på festen. Tomt, såklart. Det var jag som handlade i den här familjen, och jag hade inte varit hemma på några dagar vilket syndes ganska väl. Det var skräp överallt, kläder, papper och smuts prydde golvet. 

- Mamma, är du vaken?! Skrek jag ifrån köket samtidigt som jag stängde kylskåpsdörren med en smäll.
Inget svar. Suck. Lika bra att titta så hon lever åtminstonde, tänkte jag och öppnade försiktigt dörren till mammas rum. Jodå, hon andades. Jag stängde dörren och tog tillfället i akt och öppna mammas spritskåp. Hon hade så många halvfulla flaskor att det aldrig skulle märkas om jag snodde en. Hon har nog inte ens koll själv hur mycket sprit hon köper för vår lilla inkomst.

Jag la ner flaskan i väskan och precis då ringde telefonen.
- Tjena Bieber, brorsan hämtar upp dig på 20 minuter. Se till att vara ute då, han har ett jävla temprament förstår du. Sa Jonathan och skrattade.
- Okej, schysst! Jag ska hoppa in i duschen nu, sedan är jag klar. Ses snart! Svarade jag och la på.

Jag tog en väldigt snabb dusch, så håret hinner torka. Jag valde kläder lite snabbt och smörade en macka som att jag inte ätit någon middag, samtidigt skrev jag en lapp till mamma. Dom sista fem minuter fick gå till håret, stylade det lite enkelt. Jag tittade mig själv i spegeln och blev ganska nöjd med reslutatet. Jag smög mig till mammas rum och lämnade lappen på hennes nattduksbord
"Jag har följt med Jonathan på en fest.
Har med mig mobilen, vänta inte uppe på mig.
J"

Jag visste att hon förmodligen inte ens skulle bry sig om vad som stog på lappen som att hon alltid säger att jag är så stor att jag klarar mig själv utan hennes hjälp. Men hon har lovat att hon ska sluta. Att hon ska söka hjälp och bli frisk igen. Håller hon inte det så kommer jag själv se till att det blir gjort!

Jag sprang ner för trappen och precis när jag står vid vägen så kommer Jonathan och hans bror. Vi åker i tystnad en stund.
- Fan vilken dålig stämning det var här då! Är ni deppig eller?! utbrister Jonathan och skruvar upp musik på högsta volym. och svänger med kroppen i takt.  Jag skrattar lite till svar och försöker få mig själv på andra tankar. Jag får inte låta det här försöra min kväll! Om jag ändå hade någon att prata med.. 

Jonathans bror parkerar bilen en liten bit bort ifrån festen, så jag och Jonathan tänder varsin cigg på vägen dit. 
- Hur är det Bieber? Är allt bra där uppe i nöten?! Frågade Jonathan och knackade mig två gånger på huvudet.
- Haha Aj! Ja det är okej, låt bli mitt huvud bara! Skrattade jag till svar och knuffade till Jonathan så han vacklade till lite. 
- Kom, vi sätter oss här och förkrökar lite! Man vill ju inte komma dit helt nykter! Sa Jonathan och satte sig på en bänk 40 meter ifrån festen. Det hörde skrik, skratt, hög musik och starka vågor ifrån tillställningen. 

Vi drack några klunkar var och skrattade åt varandras ansikstuttryck när vi lät den starka spriten rinner ner för våra strupar. Det tog inte lång tid innan jag kände mig avslappnad och glad, varm. Vi la ner våra flaskor igen och stylade håret en sista gång lite lätt innan vi började gå mot stranden, festen och vattnet. 



Sådär! Det var andra kapitlet! Vad tycker ni?! Hur tror ni att strandfesten kommer bli?! Berätta!

Säg vad ni tycker så jag vet! KOMENTERA! :D

Justins' vändpunkt chapter 1

- Bieber, du följer väl med ikväll? Frågade Jonathan och tog ett sista bloss på ciggen och sköt sedan iväg den med pekfingret.
- Klart som fan, aldrig i livet att jag missar en strandfest! Svarade jag och drog upp byxerna som åkt för långt ner.
- Så ska det låta. Jag ringer dig vid sju, brorsan kan säkert hämta upp dig också, har du sprit?
- Fan va schysst! Näe, men man kan alltid sno av morsan. Hon märker ändå ingenting.. Svarade jag, tittade ner i backen och sparkade bort en ensam sten.
Jonathan la en hand på min axel och såg på mig med medlidande blick innan han klämde ur sig ett lågt "vi hörs" och gick över vägen mot hans hus. Jag kände hur tårarna hasade sig neråt, men drog ärmen över ansiktet för att dölja spåren efter tårar på kinderna. Jag började gå med raska steg mot Awereis-kiosken som låg bara en gata ner. Medans jag gick letade jag efter pengar i alla fickor jag hade och fick tillslut ihop så att det räckte till ett ciggpaket.
Jag stannade utanför dörren och tog av mig solglasögonen och tog på mig pappas gamla glasögon. Jag såg nämligen precis ut som honom när jag hade dom på mig, vilket också betyder att jag såg ut att vara över 18 år gammal. Det gjorde också att jag inte såg ut som "Justin Bieber". Den killen jag en gång var. Dörrklockan ringde när jag öppnade dörren, jag log och gick fram till kassan och bad om Marlboro röd. Tjejen gav mig inte ens en misstänksam blick utan tog bara emot mina pengar och önskade mig en fortsatt trevlig dag.
Jag tog snabbt fram en cigg när jag kom ut ur kiosken och tände den. Jag tog på mig solglasögonen igen och drog på mig luvan. Jag gick alltid alla omvägar jag kunde komma på när jag skulle hem. Jag gick ofta vid den lyxigare delen, Streetfox som det kallades. Där jag en gång bott, innan allt gick åt helvete.
Jag störde mig på allt ljud runtomkring så jag drog på mig hörlurarna och valde "One time, it all was perfect" listan. Det var låtar som jag själv sjunger. Jag kunde inte förstå att det bara var ett år sedan jag var sådär lycklig och fri. Jag är fortfarande Justin Bieber, den kända killen alla är ute efter. Men jag har inte sjungt på snart ett år, min pappa har stuckit, mina managers har gett upp allt hopp på mig så jag har inga pengar längre, vi hade inte råd att bo kvar i vårat fina hus så nu bor vi i radlägenhet. Mamma och jag. Och mamma.. Ja. Hon är inte den lugna, vackra, omtänksamma människan längre. Sedan pappa stack har hon struntat i allt runtomkring. Hon väljer flaskan framför allt, framför mig.
Egentligen är jag inte en människa som gör sånt här, tänkte jag för mig själv medans jag granskade ciggen jag hade i handen. Jag borde sluta.
Fast.. Sen när har folk brytt sig? Om alla andra ska få skita i allt och göra precis vad dom vill så ska fan jag också göra det!
Jag hade rökt och druckit i ungefär ett halvår nu. Jag träffade Jonathan och gänget på en fest jag följt med min förra tjej på. Sedan dess har vi varit med varandra hela tiden. Fast jag vill inte säga att det är deras fel att jag börjat med sånna här dumheter. Det är mer allt jag fått gått igenom på sistonde. Det här är som en.. tröst.
- Bieber, du följer väl med ikväll? Frågade Jonathan som tog ett sista bloss på ciggen och sköt sedan iväg den med pekfingret.
- Klart som fan, aldrig i livet att jag missar en strandfest! Svarade jag och drog upp byxerna som åkt för långt ner.
- Så ska det låta. Jag ringer dig vid sju, brorsan kan säkert hämta upp dig också, har du sprit?
- Fan va schysst! Näe, men man kan alltid sno av morsan. Hon märker ändå ingenting.. Svarade jag, tittade ner i backen och sparkade bort en ensam sten.

Jonathan la en hand på min axel och såg på mig med medlidande blick innan han klämde ur sig ett lågt "vi hörs" och gick över vägen mot hans hus. Jag kände hur tårarna hasade sig neråt, men drog ärmen över ansiktet för att dölja spåren efter tårar på kinderna. Jag började gå med raska steg mot Awereis-kiosken som låg bara en gata ner. Medans jag gick letade jag efter pengar i alla fickor jag hade och fick tillslut ihop så att det räckte till ett ciggpaket.

Jag stannade utanför dörren och tog av mig solglasögonen och tog på mig pappas gamla glasögon. Jag såg nämligen precis ut som honom när jag hade dom på mig, vilket också betyder att jag såg ut att vara över 18 år gammal. Det gjorde också att jag inte såg ut som "Justin Bieber". Den killen jag en gång var. Dörrklockan ringde när jag öppnade dörren, jag log och gick fram till kassan och bad om Marlboro röd. Tjejen gav mig inte ens en misstänksam blick utan tog bara emot mina pengar och önskade mig en fortsatt trevlig dag.

Jag tog snabbt fram en cigg när jag kom ut ur kiosken och tände den. Jag tog på mig solglasögonen igen och drog på mig luvan. Jag gick alltid alla omvägar jag kunde komma på när jag skulle hem. Jag gick ofta vid den lyxigare delen, Streetfox som det kallades. Där jag en gång bott, innan allt gick åt helvete.

Jag störde mig på allt ljud runtomkring så jag drog på mig hörlurarna och valde "One time, it all was perfect" listan. Det var låtar som jag själv sjunger. Jag kunde inte förstå att det bara var ett år sedan jag var sådär lycklig och fri. Jag är fortfarande Justin Bieber, den kända killen alla är ute efter. Men jag har inte sjungt på snart ett år, min pappa har stuckit, mina managers har gett upp allt hopp på mig så jag har inga pengar längre, vi hade inte råd att bo kvar i vårat fina hus så nu bor vi i radlägenhet. Mamma och jag. Och mamma.. Ja. Hon är inte den lugna, vackra, omtänksamma människan längre. Sedan pappa stack har hon struntat i allt runtomkring. Hon väljer flaskan framför allt, framför mig.

Egentligen är jag inte en människa som gör sånt här, tänkte jag för mig själv medans jag granskade ciggen jag hade i handen. Jag borde sluta.
Fast.. Sen när har folk brytt sig? Om alla andra ska få skita i allt och göra precis vad dom vill så ska fan jag också göra det!

Jag hade rökt och druckit i ungefär ett halvår nu. Jag träffade Jonathan och gänget på en fest jag följt med min förra tjej på. Sedan dess har vi varit med varandra hela tiden. Fast jag vill inte säga att det är deras fel att jag börjat med sånna här dumheter. Det är mer allt jag fått gått igenom på sistonde. Det här är som en.. tröst.

Sådäääär! Första delen! Som ni har märkt så har jag inte alls börjat som man kan tro att det ska börja va? Jag är ganska nervös för vad ni tycker just nu som att jag drog en vild chansning..

Men jag hoppas att ni förstår att jag bara hittar på allting och använder min fantasi till max! Jag hoppas att ni gillar det ändå.

SNÄLLA KOMENTERA VAD NI TYCKER!!

Första novellen blir om.. JUSTIN BIEBER!

Hej igen underbara ni!

Jag behövde inte riktigt räkna hur många som röstat på Bieber, Cody, Taylor osv. Bieber var en solklar vinnare denna gång ;). Men ni som röstat på andra, va inte ledsen! Det kommer komma många fler tillfällen då ni kan rösta fram era favoriter!

Jag måste bara tacka er! Ni är så otroligt underbara!! Aldrig trodde jag att ni skulle vara så snabba att komentera, men de var ni! Tusen tack! Jag hoppas ni stannar och läser mina noveller också! 

Tänkte och dra igenom lite information. Jag kommer alltså ta en ny kändis varje gång jag avslutat en novell. Jag kommer även byta header varje gång jag byter novell, så headern hänger ihop med novellen. 

Om ni har några frågor så är ni jätte välkomna att fråga! Jag svarar antingen i ett inlägg eller i komentarsfältet.
Kika in lite senare så kommer första inlägget på novellen: JUSTINS' VÄNDPUNKT vara här ;)

(ska också säga att mina noveller kommer inte vara så alla andras, jag kommer att hitta på kändisarnas "kompisar och familjemedlemmar". Jag kommer försöka gå en egen väg så mina noveller bli lite speciella!)

Välkommen hit kära ni!

Hej alla kära läsare!

Nu är det så att jag har nyss öppnat en kändisnovellblogg! Men istället för att jag bestämmer vem/vilka novellen/novellerna ska handla om så tänkte jag att ni kan få lämna några komenterar vem ni önskar första novellen ska handla om! 

Kom igen nu, det finns inga begränsningar på personerna (eller dom ska såklart vara kända). Jag väntar med att börja tills det är tillräcklig många komentarer. Sprid detta så kan vi få igång denna blogg mycket snabbt!

KRAAAM!

UPDATE: Gud vad ni är underbara!! Fortsätt att komentera så kanske vi kan få till första delen ikväll tillochmed! Jag tror att jag tittar igenom komentarerna vid fem halv sex och ser hur det står till då. Den med mest "röster" vinner!


Om

Min profilbild

RSS 2.0